Öppet brev till Statens inköpscentral från SAT – Sveriges Auktoriserade Tolkar

Angående SIC:s upphandling av tolkförmedlingstjänster

Dnr 23.3-12000-20

År 2013 skrev Kammarkollegiet att ”De drygt 1 000 tolkar som har auktorisation i dag täcker inte samhällets behov.” (Larsson, Ivett G. 2013. Tolkning för samhällsbehov. I: Från ett språk till ett annat. Om översättning och Tolkning. Stockholm: Norstedts. S. 82.). Detta var före den stora migrationsvågen 2015. I dag med Talibanernas maktövertagande i Afghanistan och diverse konflikter i övriga världen kan vi knappast förvänta oss ett minskat behov av tolkar i Sverige. Men trots omfattande satsningar och marknadsföring de senaste åren på tolkutbildningar under tillsynen av Myndigheten för yrkeshögskolan har Sverige fortfarande endast drygt 1 000 auktoriserade tolkar. Det är ingen hemlighet varför det är så: under decennier har man konsekvent minskat incitamenten att tolka i den offentliga sektorn i Sverige. Man har hyvlat och hyvlat på tolkarnas arvode under årens gång, genom att bjuda på årliga ökningar som i bästa fall knappt håller jämna steg med inflationen, och ibland inte gör det. Man har förväntat sig att tolkarna gör mer och mer arbete gratis: det finns ett hårdnande klimat mot att betala för förberedelsearbete, som nu ”ingår” i nästan samtliga fall i det förhöjda arvodet för första timmen av varje tolkuppdrag. Denna förhöjning var nog ursprungligen tänkt att vara ett incitament till tolkarna att ta sig an kortare uppdrag, men nu ingår både förberedelser (utom i exceptionella fall) och den första halvtimmens restid. Skillnaden mot en timmes arvode före förhöjningen motsvarar dock endast ca femton minuters arvode. I dag är det tyvärr vanligt att tolkar avböjer kortare bokningar av ekonomiska skäl. Får de inte en längre bokning, måste de tyvärr arbeta på ett annat jobb för att kunna försörja sig.

Utkastet till nästa ramavtal innehåller några förslag som innebär ytterligare dråpslag mot incitamentet att tolka i den offentliga sektorn. Man påstår ibland att det helt enkelt inte finns pengar i statskassan för att betala tolkar bättre. Den årliga kostnaden för tolkning i offentlig sektor har uppskattats till ca 2 miljarder kronor, och det kan låta som mycket pengar. Men Sveriges kommuner och regioner hade ett överskott 2020 på ca 51 miljarder kronor, d. v. s. hela 25,5 gånger den totala marknaden för all tolkning i offentlig sektor i Sveriges rike. I onsdags morse hörde vi vid en presskonferens att regeringen tänker ge ett tillskott på 2,5 miljarder kronor till polisväsendet 2022. Men hur ska polisen kunna bedriva fler utredningar, med bibehållen hög kvalité, om de har tillgång till exakt samma antal auktoriserade tolkar? Pengar finns tydligen i statskassan, men viljan saknas. Det är dock dags att satsa på auktoriserade tolkar, att erbjuda dem bättre incitament så att de kan bli fler. Och om Statens inköpscentral inte kan eller inte vill göra incitamenten större, kan de i alla fall undvika att göra arbetsvillkoren sämre.

Vi på Sveriges Auktoriserade Tolkar hoppas att Statens inköpscentral noga vill läsa våra kommentarer och justera sitt utkast till ramavtal därefter. Det är för sent att undvika en kris i branschen, men man kan välja om man vill gjuta olja på vågorna, eller gjuta olja på elden.

Med vänlig hälsning

För SAT

Shawn Thane, ordförande

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.